Bakgrunden till svensk massage

Massage nämns för första gången i kinesisk skrift år 2000 f.Kr. Behandlingsmetoden sprids till Indien år 1000 f.Kr. Det råder delade meningar om massage spreds till Indien eller om det var från Indien den härstammar ifrån.

Hippokrates, läkekonstens fader, som levde omkring 460-370 f.Kr. var den förste som beskrev den medicinska effekten av massage. Även fast Hippokrates teorier om anatomi, fysiologi och medicin sällan stämmer med dagens kunskap så har Hippokrates myntat många uttryck som än idag används.

Glaudius Galenus som var en grekisk läkare och levde 199 -129 f.Kr., bidrog med mycket skrivet material inom manuell medicin och även massage. Galenus förespråkade även rörelser som behandling och i förebyggande syfte.

Den franske läkaren Ambrosie Paré, 1517-1590, som anses som den moderna kirurgens fader använde massage för stela eller skadade leder. Ambrosie Paré vidareförmedlade hans teorier om massage till franska och tyska läkare.

Per-Henrik Ling, 1776-1839 som anses som (sjuk)gymnastikens fader och var den person som introducerade massagen i Sverige. Lings elev Dr Mathias Roth skrev den första engelska boken om den svenska massagen 1850.

En holländsk läkare, Johann Metzger som levde mellan 1839 och 1909, anses vara personen som introducerade massage till den vetenskapliga omgivningen. Johann är också den som tillsammans med andra läkare myntade de franska massagegreppstermerna effleurage (strykningar), petrissage (knådningar) och tapotement (hackningar).

Brödarna, Charles Fayette Taylor och George Henry Taylor var som introducerade den svenska massagen till USA år 1856. Dessa två syskon vara läkare och öppnade en ortopedisk mottagning med inriktning på bland annat massage. Den amerikanska läkaren John Harvey Kellogg som levde mellan 1852 och 1943 skrev artiklar och böcker om massage vilket bidrog till att massagen blev populär.

Klassisk massage blir svensk massage

Tolkningar av massage gör att den svenska massagen finns i olika varianter och en del länder uppfattar att svensk massage är mer ren avslappning medan i Sverige är det är även till för djupverkande behandling.

Det finns olika former av massage och i Sverige är det klassisk massage eller det som nu också kallas för svensk massage som är den vanligaste metoden. Svensk massage är muskelbehandling som kan användas för båda generell avslappning med även i behandlande syfte. Utomlands är svensk massage populärt och går under namnet Swedish Massage.

Behandlingsbrits för massage och
sjukgymnastik från 1800-talet. Det har
alltså inte hänt så mycket på över 100 år.
Svensk Massage i dag
Den svenska massagen utförs på varierande sätt beroende av vilken massör eller terapeut som utför den. Skillnader i hur svensk massage utförs mellan olika skolor kan vara relativt stor. Även om det finns branschorganisationer för skolor så har man inte alltid enats om hur en massage ska utföras i detalj. I Sverige är Branschrådet Svensk Massage den ledande organisationen som omfattar ett tiotal massörskolor däribland Hälsoteket som jag arbetar deltid på. Axelsons Gymnastiska Institutet som är Sveriges äldsta massageskola är också medlem i Branschrådet Svensk Massage. I olika riktlinjer har det arbetats fram för vad en massör ska kunna i grundmedicin och töjningar samt massage. Ett nationellt teoretiskt certifieringsprov och ett praktiskt prov i anatomi, massage och töjning finns för att säkerställa mininivån för en massör. Varje medlemsskola har dock sin egen profil och Hälsoteket har valt en ortopedisk medicinsk inriktning. Andra behandlingstekniker utöver massage som också är inriktade på musklerna är integrerade i utbildningen på på många skolor och även på Hälsoteket. Tekniker hämtade från mjukdelsmobilisering och myofascial release ingår många gånger också utbildningsprogrammen.

David Aston
Leg. sjukgymnast & Dipl. massageterapeut
med klinik i Malmö

Referenser massagens historia

1. Calvert RN. The history of massage. Healing arts press; Rochester: 2002.

2. Percy Wigfors A. Massage och hälsa. Studentlitteratur; Lund: 2006.

"De som inte tycker att de har tid att motionera, blir förr eller senare tvungna att se till att de har tid med att vara sjuka."
Edward Stanley